Torsdag 6 oktober

Det är mycket här i livet som är flyktigt. Detta har jag fått känna på extra under denna veckan. Jag kan ju inte säga att jag är speciellt ledsen över vad som hänt utan mer lättad rent allmänt. Jag har nämligen så fint fått sparken, sparken är din. Jag fick välja att säga upp mig själv vilket jag också gjorde. Tydligen så passar det sig inte att man har egna åsikter och framför dessa när det så önskas från högre instanser. Men men vad ska jag göra. Som jag sa jag gråter inte floder över detta då jag vantrivdes makalöst mycket. Jag gillade kollegorna alla var väldigt trevlig men systemet på företaget fungerade inte och det kommer att resultera i att fler än jag är/blir missnöjd och jag kan ju delge att jag inte var ensam om att tycka illa om systemet redan innan jag fick gå. Aja, det är så det kan bli. Jag har sedan i tisdags då detta hände hunnit med att blivit firad av världens bästa sambo för att jag slipper vara ett depressivt vrak, sökt massa nya jobb, städat, tränat, stickat massor, läst och sovit gott. Jag kan lova att det verkligen har varit själavård för lilla mig. Jag har kommit underfunn med att jag styrs i högsta grad av mina känslor samt att jag har väldigt svårt att vifta bort dem. Vissa besitter kunskapen att strunta i sina känslor och bara krypa in i ett nytt känslomässigt läge och sedan fortsätta spela Allan Ballan. Jag kan tyvärr inte det. Det har blivit mer och mer klart att jag är alldeles för uppmärksam även på de minimala sakerna och lägger märke till saker både fysiska och psykiska som resulterar i en allt för stor känslomässig omställning för mig, vilket gör det omöjligt för mig att kringgå detta. Jag vet inte om det är det faktum att jag känner för mycket som får mig att inte visa det utåt eller om det är för att jag helt enkelt är rädd för att visa det. Detta tillsammans med många existentiella frågor trängs i min hjärna just nu. Jag älskar hösten jag blir så fruktansvärt filosofisk om än en aning depressiv men samtidigt mår jag bra av att få filosofera kring regnet, livscykeln, luften, hjärnan, medvetenhet och framför allt mig själv. Jag vet inte riktigt om jag tycker att människan är så komplex som hon verkar. Eller ja, det beror på vilken dag man frågar mig tror jag. Jag tror att jag uppfattar andra som komplexa när jag har mycket med mig själv samtidigt som jag uppfattar människor som rätt enfaldiga när jag har för mycket tid till övers. Det kanske går hand i hand men det är ett intressant faktum att jag nu filosoferar över hur jag faktiskt filosoferar kring människor utanför mig själv.

Det märks att jag är ensam va? Tar mig aldrig ro att flöda ut såhär mycket när jag inte är själv och har plats för min egen hjärna i lägenheten. Jag vet inte men jag tror att jag blir rätt hämmad och lite skrämd att faktiskt filosofera fritt när Herrn är med. Det kan bero på att han verkar vara så bestämt och fast beslutat i alla sina uppfattningar om världen, universum och allt annat. Detta samt att jag aldrig riktigt kommer överens med mig själv i talande form. I skrift har jag aldrig haft problem att uttrycka mig, varför jag heller inte kommer fram till människor på det sätt jag önskar när jag konverserar med dem. Kanske är det för att de inte når fram till mig och mitt plan eller om det bara handlar om ren ignorans och intolerans från min sida. Hrm.. Blev ett mäkta djupgående filosofiinlägg detta. Jag vet inte om jag kanske kan ofreda någon med mina harmlösa brydderier men om så är fallet så var det inte min mening annat än att själv få nå ut i spetsen av mina filosofikedjor. 

Men som sagt till en mer vardaglig konversation med mig själv så kan jag konstatera att det är torsdag. Klockan är snart tio på kvällen och jag sitter fortfarande i mina träningskläder som jag hade på mig för snart 12 timmar sedan då jag bar mig själv ut för ett träningspass innan frukosten. Detta har ju såklart en direkt koppling till det faktum att vi inte har tillgång till varmvatten i lägenheten efter elva på förmiddagen. Jag känner mig rätt äcklig men resåren mot min självföraktade mage gör sitt jobb och smiter åt rätt bra på ett sätt som får mig att tro att jag är smärtare än vad som verkligen är fallet. Herrn har jag skickat iväg på öl och whiskey mässa, antar att han kommer att vara full och lycklig som ett barn när han kommer intrippande här efter midnatt. Sedan han for vid halv fem har jag inte gjort så mycket produktivt som vanligt har fastnat i min hjärna några gånger och funnit mig själv stirrandes in i intet. Utöver det har jag lyckats ta mig några till sidor igenom den första av historieböckerna som jag ska läsa. Det är rätt tungt att läsa om arkeologiska fynd på 800 sidor då man inte primärt är ute efter den arkeologiska biten. Men när jag väl kommit mig igenom den första boken återstår bara ren ljuvlighet. I helgen var vi upp till Sundsvall. Hur skönt som helst saknar mamma och pappa lite mer än jag vågar erkänna för mig själv så det var väldigt mysigt att bara få vara hemma i ljuvliga Indal i nästan två dygn. Farmor och farfar hanns ju självklart med då de bor så nära till hands. Lite middag där på lördagen samt kvälls underhållning med kort på Indalsvägen 42. Jag hann även med att äntligen få fara upp till Liden och träffa den andra grenen av familjen Hintala vilket jag väldigt sällan hinner och som jag har lite skuldkänslor för men men jag kan inte dela på mig så jag får helt enkelt bli bättre på att prioritera. Detta samt en sväng till Linus föräldrar på söndagen innan återfärd mot asfaltland var det vi hann med när det gäller familjebiten. På fredagen när vi kom fram till Sundsvall såg vi såklart Gif-Åtvidaberg vilket var helt magiskt eftersom det blev 6-0. Utklassning på hög nivå, jag har ju fortfarande inte lyckats få se en enda förlustmatch så. Imorgon är det sagt sedan typ två månader att en kompis till Linus ska komma hit och gästa men då vi inte kan komma i kontakt med denne herre och heller inte har fått något klartecken så står jag här utan någon som helst aning om hur denna helg kommer att se ut och ärligt talat skulle jag gärna ha åkt på Nordfest i Sundsvall. Ja, då jag inte har så mycket annat för mig nu på dagarna har jag en känsla av att det kommer bli mer av den här varan både i lite tyngre men också lättare mer läsbar form. Det blir väll några sminkuppdateringar under helgen skulle jag tänka. Jag måste bli bättre på att föra in mina sminkningar det är så roligt att ha kvar när jag väl blir nöjd med en då den ändå åker ned i handfatet när man kommer hem. Så för att knyta ihop hela den här säcken hade jag tänkt göra, absolut ingenting. Den som orkat sig igenom allt detta ska ha en eloge för att de inte ledsnat och tack för uppmärksamheten. Jag må vara den jag är men jag älskar er ändå! Hihi nu ska jag sno lite av mammas <3 valnötsbrownies som hon skickade med.