Fröken mjäk!

Jag kan inte förstå varför jag är så mjäkig jämt. Hur svårt ska det vara att bara skrika ut det man tänker? Jag menar jag vet ju vad jag vill ha egentligen och vad jag känner så det borde ju vara hur enkelt som helst. Jag skyller nog på min hjärna som skissar upp olika scenarion för vad som kommer att hända om jag faktiskt gör eller säger dessa saker. Problemet är bara att mina scenarion alltid visar det värsta vilket förmodligen är det som avskräcker mig. Fan det är inte svårt att säga att man saknar någon och ändå kan jag inte få ur mig orden. Jag önskar att det fanns ett gott alternativ till den verbala världen för när det gäller andra medier att uttrycka sig på har jag inga som helst problem. Här kan jag ordbajsa alla mina känslor och skriva allt jag vill (med undantag för galet privata saker och sådant som skulle få mamma att sätta kaffet i vrångstrupen). Men jag kan ju uttrycka mig, jag tror bara att jag är för rädd för att ta den reaktion som faktiskt kan komma på en gång efter det att man ventilerat sina tankar och känslor. Fast om man ska säga att man saknar någon kan det väll inte gå fel, eller kan det? Haha jävla hjärna, ibland avundas jag min lillasysters rättframhet. Hon säger vad hon tycker och låter aldrig någon stampa henne på tårna. Jag önskar jag kunde koppla ur hjärnan ibland och bli som henne när det behövs. Ett annat problem jag har nu är jag saknar ett verb i en mening som kan komma att göra sådan stor skillnad i mitt liv. Jag hatar att jag hör så dåligt! Det är ju verben som är viktigast i meningen!!! Gaah, går och grubblar över det dag ut och dag in. Varför kunde jag inte bara få höra hela meningen så att jag inte måste gå och fundera, kalkylera och analysera eventuella händelseförlopp och scenarion i skallen kring detta. Hua, ni märker ju! Mycket tänka för saker som för de flesta är hela banala. Men det kanske är det som gör att jag är jag. Sitter och kikar lite på biljetter till Stockholm också, är såå sugen på att åka ned igen och bara ströva runt och få mysa lite. Adidas har inte ringt än heller, så jag går runt med telefonen i handen typ hela dagarna och väntar på samtalet från dem. Skulle vara så skönt att få ett jobb så att jag kan få lite struktur på vardagen igen för jag är en sådan vanemänniska in i märgen att jag helt kommer ur mina gängor när jag inte har något planerat på en hel vecka. Blir det så att jag panikåker till Stockholm imorgon blir det nog inge sova inatt heller för jag måste tvätta. Har hur mycket smutstvätt som helst sedan min senaste 12 dagars tripp till Stockholm. Har i alla fall färgat den svarta delen av mitt hår idag så jag är klar så långt. Tvätta kan jag i och för sig göra nere i Stockholm så jag är glad att jag tog mig i kragen och färgade håret idag även fast det gjorde mig helt slut. Trodde inte att jag var så orkeslös. Nä, nu ska jag ned och slänga i en maskin.