Det har slagit mig hur mycket i livet man hinner reflektera över när man reser långa sträckor ensam. Nu sitter jag här på bussen mot Sundsvall efter att ha spenderat trevliga dagar hos L i Stockholm. Har fått platsen längst fram i våningsbussen så jag har en panoramavy när vi susar fram genom landskapet. Emellan den intellektuellt utvidgande litteraturen jag tar mig igenom så hinner jag reflektera över mitt eget en liten stund. Just nu är mitt liv precis så som jag förväntade mig att livet skulle vara efter studenten. Jag har inga planer, inga fasta punkter och bara de förutsättningar jag skapar för mig själv spelar någon roll. Jag är precis den jag vill vara i en värld jag skapar åt mig själv. Mina nya skor hämtade jag ut igår (torsdag) och dem var helt perfekta och sjukt bekväma att gå i trots stilettklacken på 14 cm. När jag skulle packa ned allt i väskan idag blev jag slagen i ansiktet av det faktum att jag faktiskt inte skulle få ned alla mina saker i min enorma resväska så de fick stanna kvar i Stockholm tills nästa vända. Lämnade lite skor och sådant som jag inte behöver eftersom att jag har 30 par skor hemma som uppfyller de krav jag har när jag är just hemma. Året 2011 är som jag förutspådde det år då det händer mest förändringar i mitt liv. Jag har hunnit med så mycket på snart 4 månader, saker som man liksom ska ta sig igenom någon gång i livet. Medgång och motgång men inget utan vinst. Det är ljuvligt att vara herre över sitt eget liv. Så vill ni suga åt er av kunskapen får ni penetrera min hjärnbark och kopiera mina nätverk i hjärnan för jag varken kan eller vill försöka sätta ord på den känsla av identitet som jag har. Så länge jag är kapten på skutan så ror jag båten lugnt i hamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar