Trött, varför är jag så konstant trött? Jag orkar inte ta mig ur sängen på morgonen utan ligger där helst till 12-1. Jag är så trött hela dagen att jag inte är medveten om att min hjärna inte är till kopplad, utan går på Standby-läge. Jag kan inte ta till mig saker som jag brukar ha kunnat, jag missar sammanhang och tappar funktioner. Det låter som att jag är en gammal avdankad dator som står och går dag ut och dag in utan brandvägg eller virusskydd, den drar ständigt åt sig saker som skadar det redan inmatade materialet. När kan jag koppla ur mitt standby?! När kommer JAG, tillbaka?! Mitt äggskal blir även det tjockare med tiden. Jag intalar mig själv att jag lever som mig själv, men inser att jag hela tiden måste gå tiden i förväg och överväga dagens händelser för att se vem jag ska vara för att passa in. Jag är som ett dåligt märke i en klädbutik, man kan vara mig i de situationer då personerna kring mig inte bryr sig om hur jag ser ut, utan för vem jag är. (Det måste tilläggas att man inte bara kan säga att man bryr sig om insidan, då det uppenbart spelar en stor roll för personen vilket utseende jag har.) Men de gånger då jag ska umgås i de kretsar där det bara gäller dyra finare märken räcker jag inte till, får jag gömma mig i något som känns som ett skal eller dyrare märke om vi kallar det så. Som sagt skalet blir allt tjockare.. Har funderat i många dagar nu på ordet och definitioner deprimerad. Folk är ju det mest hipp som happ, så det verkar vara en folksjukdom som kräver allt fler offer i våra allt mer moderniserade samhällen. Depression måste per definition kunna vara olika för olika individer eftersom att alla människor upplever att saker är deprimerande på olika sätt. Hur kan man då diagnostisera depression? För sekunden är det enda som känns helt rätt bra musik, om jag ändå visste vad som passade. Musikträsket är lika snårigt som märkesdjungeln, så alla ni där ute... SE UPP!!!