Min bästa tid är nu!

Sitter på tåget, på väg hem till Sundsvall. Har varit i Stockholm sedan den 11 februari, känns som att det var 2 dagar inte 10. När tåget går åt det här hållet sprudlar det inte i mig längre, det pirrar inte i magen och musiken är tyngre än någonsin. Varför är det alltid så att det trevliga alltid måste ha ett slut? Helt ärligt känner jag mig oerhört tom. Imorgon ska jag börja tömma lägenheten ska jobba som en jävla iller så jag kan vara vaken hela nätterna, spela, spränga öronen med bra musik och bara vara död fram till helgen tänkte fan inte hålla på och slita hela veckan någon måtta får det väll vara. Ja, kom just på att jag ska träna i veckan också men det är inte slit bara massage för min psykiska hälsa. Avverkar väll milen imorgon för att komma igång, ska börja äta kosttillskotten nu också på riktigt så att det inte blev slösade pengar. Mitt försök att döva hjärnan med deathklok går halvdant måste jag erkänna. Två timmar återstår av min resa. Borde sätta mig och skriva mitt CV istället för att slöa runt och filosofera överdrivet, vilket jag har en tendens att göra när jag har lite att göra. Aja, nu blev jag fan ännu mer nedstämd orka att det ska sitta någon precis breevee me världens jävla fetaste jacka EVER!!! Arggghhhh!!!! :(