onsdag 1 december 2010

Life goes on no matter how much it hurts

Ja, det är väll så livet går vidare. Jag försöker blicka framåt var dag. Jag har bokat in en resa till Trollhättan på måndag. Jag ska åka och hälsa på min underbara vän som bor där. Jag kommer terrorisera honom tills han slänger ut mig! XD Jag unnar mig själv saker och jag längtar och ser fram emot saker det är så jag håller mig flytande. Jag har alltid varit liten men jag har under den senaste tiden blivit fan ännu mindre. Har tappat anskrämligt i vikt (inte för att det är mig emot) men alla mina släktingar tvingar ned mat i halsen på mig... Mamma kontrollväger mig, det känns bara som att jag är sådär lagom mentalt sjuk. Men vad kan jag förvänta mig, min värld har rasat samman jag kan inte förvänta mig att livet ska fortlöpa som de gjort de senaste åren. Jag måste försöka skrapa ihop mitt eget liv, ha egna drömmar och framför allt fortsätta värdesätta saker i livet som jag av någon anledning visat allt mindre intresse för under de senaste åren. 

Jag längtar som en galning till jul för då kommer alla underbara människor hem. Jag ska träffa mitt hjärta, Sandra! Jag ska träffa Niklas! Jag håller ju vad jag lovar så du som jag inte nämnt men ska träffa under jul vet att jag längtar som en galning till det med!! =D Idag var det första avsnittet av julkalendern också, den verkar för en gångs skull vara väldigt bra. De senaste åren har varit ganska dåliga om jag får säga min mening. Usch, åter kommer pluggångesten. Jag borde plugga verkligen BORDE men mitt minskade näringsintag gör att jag blir så sjukt jävla trött jag somnar mellan varje rad i boken och grammatiken i koptiskan blir som ett jidder. Jag känner att jag skulle kunna somna här och nu! Det skulle ju faktiskt vara fysiskt möjligt om jag hade lust eftersom att klockan är 20.20 men va fan klart man plågar sig själv lite till, det hör väll till, eller?! Nä, men jag tror att jag ska gå ned och ta mig en kopp glögg i alla fall värma upp mina frusna lemmar igen.

Jag avslutar med att säga att FY FAN vad jag älskar mina vänner.. Ni har en sådan enorm plats i mitt hjärta, utan er tror jag inte att jag skulle ha klarat det här. Speciellt du hjärtat, när jag tänker på dig känns det som att det finns något att kämpa för! <3 Jag älskar er alla Sandra, Niklas, Paas och Sam har en alldeles egen plats i mitt hjärta som jag inte kan ersätta med något annat. Tack för att ni finns och är så underbara! <3 <3

1 kommentar: