Idag for min älskade hälft iväg för att göra 90 dagars militärutbildning. Nu är den första av 11 ensamma dagar över och jag saknar honom som en galning. Undra om man saknar någon mer bara för att man vet hur lång tid det kommer att ta tills man ses nästa gång? Kul är det inte i alla fall, tur att de får permission ibland så han kan komma hem. Idag har jag varit så pass sysselsatt att man skulle kunna tro att jag cyklade på gränsen till vansinne. Jag klev upp klockan 09.00, åt frukost, for iväg och satt upp annonser, handlade mat, kom hem och plockade reda på allt i lägenheten, storstädade hela lägenheten, lagat mat, tvättat alla kläder, tagit en promenad, tagit en till promenad och nu tror jag att jag ska duscha och sätta mig till rätta i soffan och läsa Betty Shines första en gång till bara för att komma in i det. Jag vill nog egentligen inte sova eftersom att jag inte vet vad jag ska göra imorgon och då blir ensamheten svår. Att bara vänta av en hel dag på grund av att man inte har något att göra är helt sjukt jobbigt och man mår så dåligt av det. Jag måste verkligen komma på något som jag kan göra. Jag hoppas att någon ringer på kattannonsen också nu i veckan så att vi kan börja känna oss säkra på att de får komma till någon. Det blir ju lite väl jobbigt att ha 6 katter i en lägenhet på 40 kvm. Naaw, Saga tvättar öronen på Tor, vad söt hon är. Idag har många gjort sin första skoldag eller bara kommit tillbaka till skolan efter ett långt sommarlov. Det känns väldigt konstigt att man är borträknad från den delen av livscykeln. Nu är allt upp till oss själva att sätta oss själva på prov och skapa oss egna förutsättningar att överleva i en värld som skapar mer problem än lösning. Min lösning på det problemet är att aldrig sluta söka. Därför kommer jag heller aldrig att sluta studera vare sig jag gör det vid ett universitet eller på frivillig hobbybasis. Nalle Puh och Nasse sa ett väl valt ord så jag citerar: Eureka!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar