Inkongruens

Här snackar vi stor jävla inkongruens. Jag vet inte vad jag möjligtvis skulle kunna göra åt saken heller. Det äter mig från insidan ut! Jag har inte tid att lägga på mig själv eftersom att jag inte har egentid över huvud taget. Jag känner inte mig själv. Uppenbarligen saknar jag den normala ge och ta känslan för att endast ta emot och att inte ge tillbaka. Detta kan jag väl känna igen men det stämmer inte överens med mig som person. Jag börjar bli helt övertygad om att alla människor består av två personer. Den de är socialt och den de gärna vill vara och hela tiden försöker uppnå men också hela tiden försvinner i sammanhang med sociala förbindelser.
Paranoid är min enda genomgående egenskap, det känns bra! Hur gör man för att bota dessa personlighetsstörningar då? Psykolog, NEJ! Någon som lyssnar som inte är psykolog, Säkert!
Jag orkar inge mer nu, jag vill ha egentid!