Om fem dagar ger vi oss iväg till detta underbara paradis av mystik och ljuvlig natur. Det ska bli mitt livs upplevelse har jag bestämt, har nämligen aldrig gjort någon liknande resa tidigare. Trondheim blir första anhalt där vi ska besöka Nidarosdomen och övernatta. Vidare går vår resa genom trollstigen och Geiranger vilket i sig är en upplevelse man inte vill gå miste om. Det känns fortfarande mycket lustigt att det inte kommer vara någon "vuxen" med på resan, jag är ju vuxen jag tror att det tar otvivelaktigt flera missöden, oväntade händelser och eget planerande innan man inser att man är herre över sig själv.

Jag trodde känslan av total frihet skulle infinna sig när körkortet var avklarat och när jag fått min bil, men ändock finns det mycket jag vänder mig till mina föräldrar om. Jag tror alltid att man kommer vara sina föräldrars barn i den mening att man alltid vill ha någon nära att vända sig till när det inte går som planerat eller när man helt enkelt behöver någon där. Samt att jag hoppas att man aldrig riktigt tappar den där känslan av att vara barn eftersom att jag tror att det berikar livet och att det gör en lyckligare.