Jag må inte ha många, men få räcker gott. Det har visat sig tydligt genom årens gång.

Mina vänner är trogna, underbara och världens bästa.

Jag tänker väll mer på en speciell.



Vad vore våra utflykter utan all otur, och vad vore våran vänskap utan hysteriska skrattanfall och sjuk humor? Jag tror inte på en vänskap som handlar om ett evigt bindande där man måste rapportera till varandra varje dag, utan det är de spontana träffarna och de spontana samtalen som skapar kontakt mellan två människor.



Så vad som möter mig väl hemma efter en lite mer slitsam dag på jobbet än vanligt, är just obegränsad vänlighet och hjärtlighet som bara kan komma från dem man håller av mest. På dörren hänger det underbaraste lilla paket med en hur underbar gåva som helst, full av personlig mening och vackra tankar.



Uppskattning kan te sig i många former ibland verbalt ibland psykiskt eller fysiskt och ibland på ett plan över det normala. Jag vet inte hur man egentligen ska visa sin uppskattning på samma nivå som gåvan och mest av allt tanken bakom den, men det är kanske det som är meningen?



Det var i alla fall höjdpunkten på länge och helt oväntat, mycket tacksam för att du är så underbar och att du alltid ställer upp när jag får mina galna idéer. Jag är glad att du är en del av mitt liv, jag trivs med dig och jag hoppas att det är ömsesidigt. Jag har fått förklarat för mig att jag är bättre på att uttrycka mig i text än vad jag är i ord, så jag hoppas att du förstår hur underbart mycket du betyder för mig och att du alltid kan vända dig till mig när det är vad som helst, jag kanske inte kan lösa det, men jag kan lyssna. Tack hjärtat!!!