Traderanörden nr: 1
Borde inte handla så mycket, men va fasiken man lever bara en gång!
Sitter och pillar på en artikel om fundamentalism, det går sämst eftersom att någon har grävt ned mitt självförtroende i en hög med kattbajs. Funderar seriöst på att köra högtryckstvätten genom hjärnan så att något högproduktivt och stilrent kommer ut. Hatar prestationsångest, det är värre en att inte klara av att göra något alls. Känslan av att man inte vet om det som kommer att skapas duger för den allmänna massan. Kul att vara medelmåtta om man ska bygga sig en karriär på skrivandet i framtiden.
Ögonen svider av utmattning, vaddå att man kan slappna av mest i 3:an det är den sämsta BULLSHITEN jag någonsin hört. Det är ångest överallt! Men istället för att sitta här och gnälla kan väll andra tänka att jag borde jobba istället. När inte lågan finns, är det ju ingen mening att skapa eftersom att allt då bara blir ett slags avskrap från det som egentligen hade kunnat producerats.
Det är snart jul så man kanske kan glädja sig med det, eller inte.. Eftersom att jag ska jobba typ hela lovet 21-22-23-26-27 hehe hela julveckan..
Jag skojjar ingen har grävt ner mitt självförtroende i kattbajs de har grävt ned hela mig, jag har bara inte märkt det än.
ÅNGEST ÅNGEST ÄR MIN ARVEDEL!!! Ni som kan era svenska poeter borde hurra nu!
Har från en poet till en annan helt snöat in mig på Edgar Allan Poe den mörka och melankoliska lyckobringaren. The Raven är så mysig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Därför ska jag skriva den första delen av dikten för att antingen tråka den enda läsaren i världen eller för att inspirera stackaren.
Once upon a midnighty dreary, while i pondered weak and weary,
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore,
While i nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping,
As of some one gently rapping, rapping at my chamber door,
´Tis some visitor, I muttered, tapping at my cahmber door-
Only this, and nothing more...
